Som dem flesta av er som läser redan vet hade jag ju haft förvärkar och massa sammandragningar sedan V33 med lill-tjejen och blev sjukskriven för att hon int skulle komma för tidigt och för att hon var fixerad redan jätte tidigt i magen .. Men nu över till hur allt drog i gång!
Måndag 12/11: Hade sedan söndagen haft mer påtagliga värkar och bott i badkaret hela dagen i stort sett . Varit ute på en kort liten promenad för att försöka fokusera på annat . Under eftermiddagen ökar värkarna och jag börjar att klocka dem allt eftersom tiden går och mitt upp i allt lossnar slemproppen som gav mig panik då jag int alls fattade vad det var som kom . ( Trodde ju att min slempropp gick tidigare ) ringde min syster och grät och försökte samla mig innan Mattias skulle komma hem . ( Här kom nog lite rädsla inför vad som skulle hända ). Kvällen och natten spenderades i badkaret och i soffan för min del med uppvaknande av smärta och ingenting hjälpte.
Tisdag 13/11: Även denna dag fortsatte i ökade sammandragningar och här började ett obehagligt tryck komma nedåt som orsakade känslan av att jag skulle skita på mig hela tiden. Fortsatt att klocka värkarna och badade i tron om att det skulle hjälpa men ingenting gjorde så att det stannade upp. Vid 20:30 fick jag nog , då hade jag så ont så att jag bara grät och upprepade till Mattias att jag int orkar något mer , att jag int vill längre och att jag kommer bli sjuk om ingenting händer. Vi åkte in till Förlossningen i Malmö för kontroll med fortsatta starka sammandragningar .. Väl där inne kontrollerade dem bebisen så hon mådde bra , undersökte mig och konstaterade att jag var öppen 3cm och med det sagt skickade dem hem mej med en sovdos och värmekudde .. Redan där insåg jag att natten skulle bli olidlig ..
Onsdag 14/11: Efter att ha varit vaken nästan hela natten bestämde sig Mattias för att avbryta jobbet och komma hem till mig. Värkarna var ett faktum och jag började inse att det snart var dags .. Fortsatte mitt badande och klockade värkarna hela dagen som ökade successivt under eftermiddagen. 17:30 ringde vi Förlossningen i Lund och dem ville att jag skulle komma in. Här var jag så trött och slut så jag tittade Mattias i ögonen och sa ” Är jag int öppen tillräckligt mycket nu kräver jag att dem tar ut henne på något sett , för nu orkar jag inte mer ! ” Inne i Lund kopplar dem på CTG-apparaten för att kolla så att bebis mår bra och undersöker mig. Konstaterar att jag e öppen 5cm och får stanna ! ÄNTLIGEN ! NU SKULLE VI SNART FÅ FÖDA BARN! Inne på vårat rum hjälpte Mattias till så gott han kunde när jag fick mina värkar . Dem satt en nål på mig ifall jag skulle behöva hjälp på traven eftersom jag haft sånt långt arbete hemma. Fick konstaterat att ingen smärtlindring skulle ta bort trycket nedåt utan det skulle kvarstå och värkarna skulle bli mer kontrollerande bara med smärtlindring. Sagt och gjort kopplade dem på lustgasen och det var den enda smärtlindringen jag hade under hela förlossningen .
Mattias var en klippa under hela tiden ! Behöll lugnet fantastiskt bra och var ett enormt stöd ! 7 timmar från att vi kommit in kom våran älskade lilla Thea i raketfart på 8krystvärkar 01:29 den 15/11. Ingen kunde varit lyckligare än vi och ingen var gladare än jag att det var över ! Lustgasen tackar jag enormt mycket för att jag använde och konstaterade i efterhand att jag födde mitt första barn helt utan smärtlindring och jag klarade av det !
Detta var min berättelse på hur mitt liv förändrades på några timmar och jag fick möta det absolut finaste jag någonsin sett och fick känna en sån stor kärlek jag aldrig trodde skulle finnas ! Evigt tacksam att jag fått äran att dela allt detta med Mattias , för en bättre sambo kan jag int ha . Han hjälper till nätterna igenom hemma nu med bebisen och under dagarna , i mina ögon är han världens bästa pappa ! ❤️
Senaste kommentarer