Lizette Nilsson

Att komma ihåg …

Det var ett tag sen jag var här inne och uppdaterade er , livet med att hinna med allt man vill är int alltid det lättaste .. Jobbet tar mycket tid , ibland alldeles för mycket .. 
 
Men vad har hänt sen sist jag var här inne och uppdaterade ? Det är ett nytt år , 2017 Stängde vi dörrarn till och välkomnade 2018 med öppna armar .. Dock blev början på året int alls som ja hade tånkt mig .. Året började tungt och är fortfarande lite motigt .. 
Jag startade året med en resa hem till mitt älskade Jämtland , det var hög tid att få komma bort , byta miljö , andas , träffa en del av familjen och vännerna där uppe , besöka mina gudföräldrar och få en dis av riktig vinter .. 
Resan upp i sig var bra , men när tiden väl kom att det var dags att återvända till Malmö kändes det som om någon slet mitt hjärta ut ur min egna kropp .. Det gjorde så ont  , och det var här det började med alla funderingar och tankar  som kan finnas .. Är det i Malmö jag vill fortsätta bo och frodas ? Eller vill jag tillbaka till Norr eller hdig enkelt prova något nytt ? Tankarna har varit många och är fortfarande många .. Tiden kommer att få utvisa vad som händer så att det int blir nångra förhastade slutsatser och att man i slutet står med skägget i brevlådan och ångrar det val man gjort .. 
 
 
Jag har bytt gym såhär efter årsskiftet , och det var det klokaste jag gjort detta år , motivationen till att träna är äntligen tillbaka till en rolig nivå igen , dock förstör min förkylning och huvudvärk träningen just nu , men jag får kurera mig och ta nya tag när kroppen är helt i balans .. 
 
För första gången sen jag började jobba inom psykiatrin 1 Novemebr 2016 gjorde jag igår valet att lyssna på kroppen och stanna hemma från jobbet , att kunna säga nej och kunna säga ifrån är något jag int brukar göra när det gäller jobb . Men efter 7 dagar med intensiv huvudvärk var det dags.. Och idag slår jag upp mina melerade ögon med halsont , fortsatt huvudvärk och ännu mer slö i kroppen . Jag hoppas detta int blir långvarigt , för sjuk är något jag hatar att vara .. Detta med att endast ligga hemma i sängen/soffan är ingenting jag fixar rent mentalt . 
 
 
Jag har varit en helg hos min bror på Orust och fått träffat mina älskade syskonbarn och spenderat tid med min bror Tobbe , vilket var väldigt mysigt och skönt . 
Jag har halvt separationsångest från min andra bror som denna helg jobbar sitt sista pass inom psykiatrin i Malmö , så våra tidiga promenader på morgonen eller sena kvällar till och från jobb är slut .. och int nog med det så ska han snart flytta en bit ifrån mig oxå .. Glad för hans skull , men förbannat trist för min del ! Men han e värd detta ❤️
 
Med detta inlägg vet ni om att jag fortfarande lever , jag jobbar och står i och försöker få ihop en bra vardag ! Är ni läsare fortfarande kvar ? Lämna ett avtryck i kommentarerna så jag vet att ni oxå lever . Jag ska försöka komma ihåg att uppdatera er om hur livet i Söder rullar på ! 
Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats