För drygt 2 år sedan öppnade min syster och hennes man med barn upp dörrarna för en liten apatisk kille på 3veckor , som dom skulle bli fosterföräldrar till ..
Ingen visste vem den lilla killen var , och ingen visste hur han skulle bli ..
Ingen visste vem den lilla killen var , och ingen visste hur han skulle bli ..
Den lilla kille började växa upp och utvecklades i deras hem , ju fler månader och veckor det gick så blev han bara mer och mer underbar .. Att en främmande människa kan ta sån plats i ens liv och hjärta , det är för mig en gåta ..
Han kom in i familjen och verkligen älskade alla familjemedlemmar , han lekte med hundarna , och han verkligen fann sig in i sitt nya liv .. Så liten , och så ovetande om vad som hände runt omkring honom ..
Han lärde sig att krypa , lärde sig att prata , om så små ord och för de mesta gallemattias , men han kunde i alla fall ropa på dom som befann sig i lägenheten ..
Jag fullkomligt älskar denna lilla kille , han charmade mig redan från dag 1 när jag träffade honom , så liten och helt apatisk .. Jag blev arg och ledsen för att han aldrig förstod något om vad han skulle göra , vem som kom eller vem som var vem .
Tills han kunde uttala ordet ” Mamma ” och ” Pappa ” , då fick han en helt ny bild .. Han har levt sig in i familen och tagit en stor del av våra liv .. Alltid en massa bus och en massa skratt , tårar men framför allt kärlek ..
Tills han kunde uttala ordet ” Mamma ” och ” Pappa ” , då fick han en helt ny bild .. Han har levt sig in i familen och tagit en stor del av våra liv .. Alltid en massa bus och en massa skratt , tårar men framför allt kärlek ..
Vi visste alla att dagen skulle komma då han skulle ”hem” igen , men vi trodde inte att den skulle vara så nära som den var och framför allt int att det skulle gå så fort som den har gjort ..
Att alltid ha fått sett honom genom facetime har gjort mycket för mig under detta året jag bott i Malmö , semestern i Turkiet fick jag uppleva tillsammans med honom , och sommaren i Östersund .. 2 veckor hemma hos familjen med denna lilla krabat.
Idag är en dag som jag vaknade upp med ett tomt hål , tunga steg och jag vet att efter denna dag blir de sig inget likt igen ..
Klockan 08,00 imorse så blev det ett avsked för familjen i Norr , idag var det dagen med stort D som kom .. Från att en familj som har varit 6 personer blev idag 5 ..
Alla mina tankar har gått till min syster och familjen Pålsson , jag hoppas innerligt att denna smärta dom känner och har ska läggas sig , och att dom finner styrka ifrån varandra ..
Alla mina tankar har gått till min syster och familjen Pålsson , jag hoppas innerligt att denna smärta dom känner och har ska läggas sig , och att dom finner styrka ifrån varandra ..
Ett stort tomrum är det , och en ovisshet finns i mitt liv och mina tankar idag ..
Sociala går inte efter barnensbehov idag i mina ögon , hade dom gjort det hade dom ALDRIG rivit upp honom ifrån sin fosterfamilj när han snart ska bli 2 år .. Det är nu han utvecklas och det är nu han börjar minnas ..
Han har blivit uppriven ifrån SIN familj , ifrån SINA syskon och ifrån HANS mamma och pappa , som är det i hans ögon ..
Efter denna resa som min familj gjort och varit med om , så är mina ögon svartmålade emot sociala och allt vad det nu innebär .. ALDRIG att jag kommer lita på dem , och desvärre ens tänka tanken på att någon gång i livet vända mig till dom för att få hjälp .. Idiotiskt i mina ögon..
Blod är inte alltid tjockare än vatten , han är en liten solstråle och det kommer han alltid att förbli i mina ögon..
Förevigt och alltid , älskade lille B <3
Senaste kommentarer