Östersund – Bästa och det sämsta .
Publicerad,
För 6år sedan … Gjorde jag valet att lämna Östersund av många olika anledningar . Jag levde ett liv som inte alls var ett bra liv med mycket alkohol och annat skit som en människa int ska vara närvarande av . Jag levde i ständig rädsla pga att en männkska trakasserade mig och förföljde mig , stod utanför mina fönster , gick efter mig på stan och ringde samt skickade sms flera gånger i veckan . Detta ledde till att jag blev av med mitt jobb , bodde i stort sett hemma hos min syster och hennes familj igen . För att jag var för rädd för att vara ensam . Jag bestämde mig på någon timme att säga upp lägenheten och sen tog jag valet att flytta till Malmö .
Det bästa med flytten.. Är att jag lämnade all skit bakom mig . Jag fick tillbaka mitt liv kändes det som. Jag lärde mig att hantera saker på ett helt annat sätt , lärde mig att se saker på ett annat vis , som att se saker och ting med nya ögon . Jag fick lättare jobb , en helt ny stad att lära känna som jag fortfarande int känner efter så många år. Jag träffade kärleken i mitt liv , har fått en underbar dotter tillsammans med honom , förlovning och känner glädje till livet .
Det sämsta med flytten.. Är avståndet hem till min familj .. Att alltid se framemot att få åka ”Hem” för att träffa familjen och vännerna , men att alltid veta att hjärtat går i tusen bitar när jag ska åka därifrån. Varje gång jag lämnar Östersund så känns det som att någon sliter mitt hjärta ut ur min kropp för att stampa sönder det , att alltid behöva lämna tryggheten jag känner att jag har kvar på något vis med ovissheten om när vi ses igen. Det suger att avståndet ska vara så långt , speciellt nu när jag har Thea oxå . Sen det sämsta med flytten är oxå att jag förlorade så många vänner .. Idag är det ingen som bara knackar på dörren , eller någon som skickar ett sms om att dem kommer om 5 minuter för vi ska ut eller bara ta en promenad . Och tyvärr så känns ensamheten ännu större efter Thea kom gällande vänner. Alla har alltid sagt att när man får barn inser man vilka ens riktiga vänner är och ja .. Det har jag gjort .. Men jag resonerar att vill dem int höra av sig eller umgås nu för att jag har en liten dotter , så behöver dem int heller komma när hon vuxit upp och blivit äldre ..