4 månader efter operationen – här kommer min berättelse .
Publicerad,
Den 13 Januari hämtade min bror mig strax före klockan 06,00 för det var dags att åka till Landskrona och till Citadellet ..
Speciellt nervös var jag aldrig under bilresan , men när vi kom fram och vi satt i väntrummet så började jag bli smått nervös och kände ett konstigt pirr i magen inför hela operationen . Minuterna gick så sakta så jag trodde ett tag att det var någon som stannat klockan för oss , men tillslut kommer det fram en sköterska och ropar upp mitt namn.
Får följa med henne upp för en trappa och in i ett rum som dom kallade för ” Prinsessrummet” och där skulle jag få spendera mina närmsta timmar och mitt närmsta dygn ..
Väl inne på rummet var det dags att duscha och sprita av hela kroppen , hoppa i morgonrocken och tofflorna innan sköterskan åter igen kommer in i rummet med lugnande och smärtstillande tabletter till mig ..
Satt mig ner och kollade på min bror och sa ” Jag vägrar gå till operationssalen , och nu gäller det . Tänk om jag ångrar mig ? ” 2 minuter senare hämtar sköterskan mig igen och säger att det är dags att träffa kirurgen för ritning och fotografering . Jag trodde jag skulle dö .. Precis som på film så får jag gå till rummet där kirurgen sitter , vi skakar hand och pratar lite granna . Han ritar upp markeringar runt brösten och på bröstkorgen innan han fotograferar , sen är nästa vandring på gång , till operationssalen .. Min enda kommentar var ” Jag vill inte gå dit . Det gör man på film . ” Men jag följde efter och gick sakta efter .. Stannade till utanför operationssalen och konstaterade att nu kan jag inte göra något annat en att lägga mig ner på britsen och hoppas att jag vaknar upp till det jag vill ha och det jag är här för ..
Underbar narkosläkare var det , och nu var jag jätte nervös .. Kunde knappt prata med operationssköterskan eller narkosläkaren .. Men dom tog väl hand om mig och jag somnade gott , vaknar sedan upp och hör sköterskan säga ” Men snälla Lizette , jag har sagt åt dig flera gånger att du kan inte resa dig upp själv nu och verkligen inte sätta dig upp , snälla . Lägg dej ner igen så ska du få komma tillbaka till ditt rum och till din bror ” Sagt och gjort, fick lite vatten och blev inrullad på rummet där Tommy snällt satt och väntade på mig , möttes av ett leende av honom medans jag själv hade lite panik över att allt kändes så stort och klumpigt ..
Speciellt nervös var jag aldrig under bilresan , men när vi kom fram och vi satt i väntrummet så började jag bli smått nervös och kände ett konstigt pirr i magen inför hela operationen . Minuterna gick så sakta så jag trodde ett tag att det var någon som stannat klockan för oss , men tillslut kommer det fram en sköterska och ropar upp mitt namn.
Får följa med henne upp för en trappa och in i ett rum som dom kallade för ” Prinsessrummet” och där skulle jag få spendera mina närmsta timmar och mitt närmsta dygn ..
Väl inne på rummet var det dags att duscha och sprita av hela kroppen , hoppa i morgonrocken och tofflorna innan sköterskan åter igen kommer in i rummet med lugnande och smärtstillande tabletter till mig ..
Satt mig ner och kollade på min bror och sa ” Jag vägrar gå till operationssalen , och nu gäller det . Tänk om jag ångrar mig ? ” 2 minuter senare hämtar sköterskan mig igen och säger att det är dags att träffa kirurgen för ritning och fotografering . Jag trodde jag skulle dö .. Precis som på film så får jag gå till rummet där kirurgen sitter , vi skakar hand och pratar lite granna . Han ritar upp markeringar runt brösten och på bröstkorgen innan han fotograferar , sen är nästa vandring på gång , till operationssalen .. Min enda kommentar var ” Jag vill inte gå dit . Det gör man på film . ” Men jag följde efter och gick sakta efter .. Stannade till utanför operationssalen och konstaterade att nu kan jag inte göra något annat en att lägga mig ner på britsen och hoppas att jag vaknar upp till det jag vill ha och det jag är här för ..
Underbar narkosläkare var det , och nu var jag jätte nervös .. Kunde knappt prata med operationssköterskan eller narkosläkaren .. Men dom tog väl hand om mig och jag somnade gott , vaknar sedan upp och hör sköterskan säga ” Men snälla Lizette , jag har sagt åt dig flera gånger att du kan inte resa dig upp själv nu och verkligen inte sätta dig upp , snälla . Lägg dej ner igen så ska du få komma tillbaka till ditt rum och till din bror ” Sagt och gjort, fick lite vatten och blev inrullad på rummet där Tommy snällt satt och väntade på mig , möttes av ett leende av honom medans jag själv hade lite panik över att allt kändes så stort och klumpigt ..
Fick order om att inte kliva upp på toaletten själv utan att jag var tvungen att larma när jag skulle gå ..
Kollade ner på täcket och kollade på Tommy , frågade om han ville titta och det ville han . Så jag lyfter på täcket och utbrister ” Men Tommy , jag vill inte ha dom såhär . dom kommer sprängas och dom är fula ” Fick ett asgarv tillbaka .
Kollade ner på täcket och kollade på Tommy , frågade om han ville titta och det ville han . Så jag lyfter på täcket och utbrister ” Men Tommy , jag vill inte ha dom såhär . dom kommer sprängas och dom är fula ” Fick ett asgarv tillbaka .
Tommy var kvar på avdelningen och på rummet med mig några timmar till , pratade lite granna och jag somnade tillslut i ungefär 1 timme ..
När jag vaknade igen hade jag ett sånt tryck över bröstet så jag trodde att jag skulle dö på plats . Tommy åkte hem och då kom rädslan .. För att vara själv med ett tryck på bröstet och rädd för smärtan som dom flesta talat om . Men jag hade aldrig ont , bara ett tryck som var obehagligt. Men sköterskorna var guldvärda , fick mat , dom kom in och pratade med mej och såg till så att jag aldrig hade ont ..
När jag fått smärtlindring på eftermiddagen kommer Mattias och överraskar mig med blommor och sällskap några timmar under kvällen ..
Kirurgen kommer in och kollar och känner och är redan nöjd med resultatet . Frågar hur jag känner mig och jag svarar att jag känner mig överkörd . Då skrattar han bara och säger ” Inte så konstigt Lizette , för tror du jag får in implantaten med mycket smidighet ? Det är klart att du känner dig överkörd , det är nytt och kroppen är inte van tyngden ännu . Men de blir bra . ”
När jag vaknade igen hade jag ett sånt tryck över bröstet så jag trodde att jag skulle dö på plats . Tommy åkte hem och då kom rädslan .. För att vara själv med ett tryck på bröstet och rädd för smärtan som dom flesta talat om . Men jag hade aldrig ont , bara ett tryck som var obehagligt. Men sköterskorna var guldvärda , fick mat , dom kom in och pratade med mej och såg till så att jag aldrig hade ont ..
När jag fått smärtlindring på eftermiddagen kommer Mattias och överraskar mig med blommor och sällskap några timmar under kvällen ..
Kirurgen kommer in och kollar och känner och är redan nöjd med resultatet . Frågar hur jag känner mig och jag svarar att jag känner mig överkörd . Då skrattar han bara och säger ” Inte så konstigt Lizette , för tror du jag får in implantaten med mycket smidighet ? Det är klart att du känner dig överkörd , det är nytt och kroppen är inte van tyngden ännu . Men de blir bra . ”
Mattias åker och jag konstaterar att jag ska ha en natt själv på kliniken och hur fan ska jag kunna somna nu ?
Men jag somnar , och jag vaknar med en smärta från helvetet och konstaterar att detta skulle jag aldrig någonsin ha gjort ..
Men jag tog mig igenom natten , Tommy kom tillbaka vid 7,30 dagen efter och var med medans kirurgen och sköterskan visade hur och var bh.n samt förbandet skulle sättas efter jag duschat ..
Men jag somnar , och jag vaknar med en smärta från helvetet och konstaterar att detta skulle jag aldrig någonsin ha gjort ..
Men jag tog mig igenom natten , Tommy kom tillbaka vid 7,30 dagen efter och var med medans kirurgen och sköterskan visade hur och var bh.n samt förbandet skulle sättas efter jag duschat ..
Dom första 2 veckorna var värst med smärta , tryck och det som var jobbigast var att jag kunde inte göra något själv . Fick inte lyfta något , inte duscha själv , inte vara ute och gå .. Kunde inte ens klä på mig själv , och sittandes fick jag vara nattetid när jag skulle sova för det gick inte att ligga på rygg och på sidan fick jag inte heller ligga .. Men 4 veckor gick fort och jag gick tillbaka till jobbet .. Fått mycket stöd från min bror och från Mattias under denna tid och framför allt ifrån Citadellkliniken . Så ett stort tack till dem ..
Här sitter jag 4 månader senare och ångrar inte en secund att jag gjorde operationen , Skulle faktiskt kunna göra om den .. Haha , kanske låter lite dumt men jo , det är sant .. Det var inte gratis . men så värt det ..
Och alla kommentarer ni sitter med och kastar på mig .. Sluta med det , för jag kommer inte att ta bort mina bröst , utan dom kommer få vara kvar . Det var mitt val och mitt liv , men kom ihåg .. Det ändrade aldrig min personlighet.
Du är en toppentjej och har all rätt att göra dina val och leva ditt liv exakt så som du vill!!
Tycker det är trist folk gör påhopp och är så låga att de tom gör det anonymt!!
Men du är så långt mycket bättre än dem och tack för du delar med dej av din resa vännen❤️❤️❤️
Massor av kramar från mig och jag hejjar på dej , stå upp för dej själv ?